DSC_0121_small
23 feb 2012
Medellín
Colombia

I Pablo Escobars gamla kvarter…

Det var med ett visst vemod som jag häromdagen lämnade Cartagena och därmed närheten till havet bakom mig, väl medveten om att det dröjer ett bra tag till jag återigen får känna sanden mellan tårna. Som jag kommer sakna det!
Cartagenas stränder, kullerstensgator och vackra kolonialbyggnader byttes ut mot Medellíns betydligt kallare väder, fascionabla shoppingcenter och vindlande bergsvägar. Kontrasten var påtaglig!
Medellín, som tidigare var drogkungen Pablo Escobars näste, är idag en betydligt lugnare storstad som på sina håll snarare liknar vilken storstad som helst i Europa. Men skenet bedrar. Vandrar man iväg några kvarter från de fascionabla huvudgatorna, hamnar man snart i slummen. Vilket hände mig och Cornelia när vi, efter felaktiga vägbeskrivningar, helt plötsligt befann oss i en inte speciellt smickrande del av staden. Ett antal obehagliga möten, minst lika många erbjudanden om droger och inte så vänliga tilltalsord senare så hade vi dock kommit ur tunneln. Puh! Men, det är alltid lika fascinerande att se de väldiga klyftorna som finns i länder som Colombia. Ett kvarter från det lyxiga bostadsområdet och de stora komplexen har plötsligt bytts ut mot små, rangliga tegelhytter med halvtäckande plåttak där skräpsamlaren skulle trivas utomordentligt. Kontraster!
Under vistelsen i Medellín hann vi, förutom att utforska stadens vackra och mindre vackra delar, även med ett besök på Museo de Antioquia där Fernando Boteros oproportionerliga skulpturer och målningar är huvudattraktionen. Dessutom begav vi oss ut på en väldigt bisarr rundtur i Pablo Escobars tecken. Det gamla högkvarteret besöktes, liksom Escobars barndomsgator, gravsten och sist men inte minst; en av hans hus med utsikt över stan. Konstigheterna slutade inte här, utan i dörren välkomnade hans bror Roberto oss med ett leende och därefter följde en kavalkad av romantiserande historier om Pablo och deras upptåg tillsammans. Huset var dessutom fullt av gömslen, skotthåll och utanför stod en hel rad av bilar och motorcyklar som en gång tillhört drogkungen. Som sagt, en väldigt bisarr eftermiddag.
Imorgon styr vi kosan vidare mot Colombias huvudstad Bogota, som också blir mitt sista stopp i Colombia och därmed även i Sydamerika. Förhoppningsvis är staden något trevligare än ryktet säger…

  • Persson Helena

    jag och Cornelia… verkar lida schizofreni 😉

    • Tro det eller ej, men jag har rest runt med en annan Cornelia i två veckor 😀 Så numer vill jag bli kallad Conny dos 😛 Puss!