DSC_0255
28 Maj 2012
Borås
Sverige

Reflektioner, del 1

Förra året vid den här tiden var jag nära att förverkliga den där resan som fram tills då bara hade varit en dröm. All min vakna tid kretsade kring att få de sista bitarna på plats; de sista planerna skulle smidas, de sista pengarna skulle sparas och de sista frågetecknen skulle bli till utropstecken. Det känns som igår, men också som för väldigt, väldigt längesedan.

 

Kanske var det en del som höjde på ögonbrynen och tveksamt nickade med när jag hängivet målade upp de för mig storslagna planer som jag hade för resan. Ibland tvekade även jag inför vad som komma skulle och frågade mig vad sjuttsingen jag gett mig in på. Som tur var slutade jag aldrig lita på mig själv och förmågan att kunna genomföra äventyret. Det var den säkerhet jag behövde, det var den som fick mig att genomleva alla kval och som så småningom tog mig till många av världens hörn.

 

Ett år senare sitter jag nu här och ska försöka samla mina tankar och få någon form av helhetssyn av resan; vad har varit bäst? vad har varit sämst? Vad kände jag? Vad känner jag? Och varför? Så fort jag börjar tänka så dyker en tornado upp från ingenstans och löper amok i mitt huvud. Allt som finns kvar när tornadon svept förbi är en stor tomhet.

 

Trots virvelvindar och tankspriddhet har jag några ögonblick som jag blir alldeles varm i kroppen av att drömma mig tillbaka till;

 

Jag skulle kunna fortsätta att lista platser och ögonblick som betyder mycket för mig, men jag känner att det här inlägget börjar växa ur blogg-dimensionerna, så jag lämnar det så här.

 

Det är överväldigande många tankar som bubblar upp när man i huvudet försöker resa tillbaka i tiden till alla de här ögonblicken. Jag behöver mer tid och distans innan jag mer kan beskriva hur jag känner och tänker kring allt som hänt på vägen.

 

Och förresten. Jag lovade ju er ett kontoutdrag i mitt förra inlägg. Kan säga så mycket som att det inte ser allt för lovande ut 😛

  • Charlotte Henrysson

    Hur gick det med hans?

    • Det gick bra tillslut! Först blev hans finger helt svart och sedan spred det sig till hela handen. Men efter hot om att amputera både finger och hand så fick han tillslut behålla allt intakt. 🙂

  • Sune Mordenfeld

    Det är en fantastisk upplevelse med strålande bilder och intressanta brättelser. Tack för att vi fått följa med. Inte konstigta att livet här hemma ibland känns tomt och innehållslöst men, som du vet, det är bara att bryta ihop och ta nya tag. Tack!