DSC_0895_small
06 Mar 2012
Xi'an
Kina

Bland terrakottakrigare och förvirrade guider

Okej, jag tar vid där jag senast slutade. Under vår sista kväll i Peking stod akrobatikshow på programmet. Det var egentligen mamma som pratade in oss på det spåret, och det är jag glad för. Vilken föreställning! Vighet och spänst blandades friskt med våghalsighet, styrka och koncentration. Upplevelsen är svår att beskriva, den bör upplevas! Pappa har redan börjat prata om en repris i Shanghai. Det säger ganska mycket!
Dagen därpå begav vi oss till Pekings flygplats för att ta oss vidare till Xi’an; Terrakottakrigarnas hemmaplan. Efter att ha bott på ett ganska spartanskt hotell i en hutong i Peking, så bytte vi upp oss avsevärt under vår Xi’an-vistelse. Efter att ha spenderat i stort sett sex månader i tält, billiga hostel eller i hängmatta med minimalt med personligt utrymme, så var det skönt att få lite öppna ytor att sprida ut sig på! Väl incheckade så gav vi oss ut på jakt efter lämpligt matställe, men om det var svårt att hitta restauranger med engelska menyer i Peking, så var det inte direkt lättare i Xi’an… efter mycket möda och stort besvär hittade vi till slut en, och väl mätta och belåtna tog vi oss hem till hotellet och bokade morgondagens aktivitet; utflykten till terrakotta-krigarna och stenåldersbyn Banpo. Väl nästa morgon så begav vi oss ner till receptionen för att ge oss ut på turen. Då visade sig det att hotellet hade gjort en dubbelbokning och där stod det två minibussar och väntade på oss, båda mycket angelägna om att just dom skulle ta oss på utflykten. En kvart senare hoppade vi in i en av bilarna och började rulla. Tio minuter senare var vi tillbaka på hotellet igen, vår guide var inte alls nöjd med att hotellet inte hade gett dem några pengar. Så efter ytterligare diskussioner så hoppade vi in i minibuss nummer två, där vår nya guides (Tonys) bristfälliga engelska snart lyste igenom. Well well tänkte vi, och var nöjda med att äntligen komma iväg. Vi kanske redan då skulle förstått vart dagen var påväg… Första stopp blev stenåldersbyn Banpo, där vi fick se flertalet efterlämningar i form av krukor, skelett och ruiner. Efter att ha försökt förstå vår guide en stund, så bestämde jag mig för att stänga av öronen och endast se och försöka föreställa mig hur livet kunde ha sett ut på samma plats under stenåldern. Redan efter en kort stund vid utgrävningarna så var Tony stressad, och vi hoppade snällt in i minibussen och åkte vidare till nästa ställe; terrakotta-fabriken. Efter en halvtimmes sälja, sälja, sälja – avböja, avböja, avböja, så fick vi äntligen bege oss till det som var vår egentliga orsak till dagens utflykt; Terrakottaarmé-muséet. Efter en kort introduktion (som vi ändå inte förstod) så sa vår guide till oss att gå runt och titta själva i en halvtimma. Själv skulle han gå ut och röka. Vid det här lagret hade vi börjat tröttna på honom och hans ”engelska”, så vi tyckte att det var lika bra det. Istället gick vi runt och fascinerades av de tusentals terrakottakrigarna, avbildade i naturlig storlek och med unika ansiktsdrag, som enade Kinas första kung Qin Shi Huang lät tillverka för att de skulle skydda hans blivande grav. Ännu en gång prov på storhetsvansinnet som dåtidens mäktiga personer hade.
Efter det var det dags för en ytterst billig lunch, som Tonys företag så snällt bjöd oss på. Självklart var han stressad, och bara för att jävlas så åt vi saktare än vi någonsin gjort förut. Tillslut begav vi oss tillbaka mot Xi’an, och det dröjde inte länge innan vi hörde Tonys högljudda snarkningar i hela bilen, medan vi susade förbi dussintals intressanta byggnader, parker och folksamlingar utklädda i lustiga kläder, utan att ha någon som helst aning om vad det var vi egentligen såg. På väg hem gjorde vi även en blixtvisit vid Stora gåspagoden, eller rättare sagt; marknaden utanför. Där visade Tony prov på sina väldiga kunskaper i lergöksspelande. Vi blev inte imponerade. Istället ville vi mest hem till hotellet för att avsluta den sämsta tur vi någonsin varit på. Men det är väl de här historierna man kommer ihåg när man sitter där om femtio år och tittar tillbaka på sina rese-äventyr ute i världen? Hotell-personalen blev helt ifrån sig när vi berättade vad som hade hänt, och det dröjde inte länge förrän de knackade på dörren och gav oss en hel massa saker som plåster på såren. För att komma på ännu bättre humör spenderade vi kvällen med att utforska Xi’ans trum- och klocktorn från Ming-dynastins storhetsdagar, vandra runt i shoppingcenter för att leta efter nya vandringsskor till mig (de andra har jag ju slitit ut totalt) och planera nästkommande dagar.
Dagen därpå tog vi en vandring på den imponerande stadsmuren som finns runt Xi’ans centrum. Vi vandrade och vandrade i över en timma, men såg inte mer än en fjärdedel lite drygt. Vilka byggnadsverk! En liten rolig kuriosa kring muren är att den blev anfallen, inte utifrån utan inifrån, under den kinesiska revolutionen 1911. Det var det enda anfallet riktat mot muren sedan den byggdes…
Imorgon bär det av mot okända marker igen. Denna gång ska vi inta Guilin, Li-floden och Yangshuo. Några säger att detta är en av världens vackraste platser. Om det stämmer återstår att se, men jag är redo med kameran i högsta hugg! Och en recension kommer!

  • Hakan Dufwa

    helt fantastiskt berättelse
    detta har bettan skrivit alldeles själv