DSC_0521_small
19 Mar 2012
Sipalay
Filippinerna

Filippinerna överraskar

Att Filippinerna skulle bli någonting alldeles särskilt mot vad jag tidigare sett var jag införstådd med redan när jag steg på flyget från Shanghai för några dagar sedan. Nya kulturkrockar, äventyr och naturupplevelser stod på programmet. Men jag hade inte i min vildaste fantasi trott att det skulle bli en sådan helhetsupplevelse!
Det började med att jag min första dag i Cebu City vandrade iväg till ett närliggande köpcentrum för att titta på skor. Fråga mig inte varför, men av någon outgrundlig anledning hade jag dagarna innan köpt ett par skor i för liten storlek under mina shoppingvarv i Shanghai. Dock var det inte det snålt tilltagna sortimentet av vandringsskor som chockade mig väl där. Nej, det var alla otroligt feminina killar i tajta, glammiga kläder som stassade runt i gäng, samt alla par i konstellationen ”Ung, snygg filippinska tillsammans med mindre attraktiv, gammal, fet och svettig västerländsk man”. I de sistnämda fallet så försökte jag så gott det gick att tänka förbi de fysiska aspekterna och intala mig själv att de kanske var fullständigt upp över öronen förälskade i varandra. Men… det lyste oftast löjligt enkelt igenom. Åtminstone åt det ena hållet.
Cebu City var förövrigt ingen speciellt charmerande storstad – i vart och varannat hörn låg det utslagna, trasiga människor som ofta samsades med skräpet om platsen. Och efter en shoppingdag utan tillstymmelse till shopping var jag redan redo att lämna för Dumaguete, som visade sig vara en betydligt mycket trevligare stad. Förutom atmosfären, så har även Dumaguete välsignats med en hel rad av attraktioner på behändigt avstånd. Vad sägs om koraller och marinliv i världsklass, vandringar och hiking till höga berg och djupa dalar, simning med valhajar, vackra stränder… Eftersom jag endast har tre veckor till mitt förfogande i Filippinerna och därmed känner en viss tidspress, så valde jag att ta mig till Apo Island där jag åtminstone kunde bocka av det först- och sistnämnda på listan.
Och som jag gjorde det! När vi steg iland på den lilla ön var vi i stort sett de enda turisterna där, och efter en liten vandring slog vi oss ner vid en liten strand som vi hade nästan alldeles för oss själva. Det dröjde inte många minuter innan vi hade dragit på oss snorkelutrustningen och var på väg ut i vattnet. Ett antal timmar spenderades simmandes med den ena havssköldpaddan, vackra fisken och färgglada korallen efter den andra. Vi var alldeles saliga! Under i stort sett hela vistelsen på ön lyste solen med sin frånvaro och de grå, hotfulla molnen fanns i dess ställe. Och vi hann knappt att sätta oss på båten hem innan det började regna. Och regna. Snacka om timing!
Att ta sig mellan Dumaguete och mitt nästa stopp, dyk-, snorkel- och strandparadiset Sipalay, var inte direkt en dans på rosor. Även om det på pappret lät som en enkel match. De tre bussarna det krävdes för att ta sig dit var fyllda till bristningsgränsen med blängande gubbar och tanter, gråtande barn, resväskor och packningar till höger och vänster, samt kuckelikuande tuppar som slåtts blodiga under tuppfäktningsmatcher. Snacka om genuin, filippinsk upplevelse!
Väl framme i Sipalay slöt jag upp med två filippinska tjejer som också skulle ta sig till Sugar Beach (där de flesta hostelen ligger) och vi bestämde oss för att ta båten. Inte ett så klokt beslut så här med facit i hand! Retligt nog hann vi knappt sätta oss ner och lossa ankar innan himlen öppnade sig och vinden tilltog. Efter en lång halvtimma steg vi så iland som sjöblöta katter och vid hostelet så extraknäckte i stort sett alla hostelets besökare som välkomstkommité med applåder, paraplyer och glada tillrop. Jag blev genast på bättre humör, och dagens jobbigheter var som bortblåsta!

  • Persson Helena

    skönt liv du lever just nu tihi,. Jag har bara tre veckor = tidsbrist. 3 v = mer än hälften av ens semester. Fortsätt njuta raring!!